Back in London!
I söndags morse så vaknade jag vid 8 för att packa ihop det sista och hinna göra allt som jag borde ha gjort dagen innan. Men ni som känner mig vet juh att jag gör det mesta i sista sekund och det var likaså idag. Var tom tvungen att väcka Pappis för att få hjälp med vissa saker till datorn. Åh det ni tänker nu, kan hon ingenting själv? Så svaret är JA, jag kan mycket själv men jag kan dock inte så mycket om datorer. Aja iallafall. Jag, mamma & pappa blev sena och jag hade juh glömt att packa matsäck så vi körde inom statoil (till anna) och köpte en sallad som jag kunde ha på bussen! Tur var väl det, för jag blev hungrig efter bara en timme. Bussresan var långtråkig och jag var jättetrött men kunde inte somna. Väl på Kastrup gick tiden fort. Jag älskar att strosa runt på flygplatser och bara göra ingenting. Min plats på flyget till London var nog den bästa jag har haft. Satt precis intill fönstret till nödutgången så det var jättemycket plats för benen. Det enda negativa var väl att man inte fick ha sitt handbagage på golvet, men det gjorde inget iförsig i och med att jag sov nästan hela flygturen på 2 timmar! Vid tunnelbanan i Earls Court så kom Stefan, min värdpappa, och hämtade mig med bilen. Skönt!!
Direkt när jag öppnar dörren till Wandsworth bridge road 56 kommer barnen rusande och jag hinner inte ens ställa ner mina väskor innan de har hoppat på mig och krama och pussa på en. Då så känner man sig riktigt omtyckt och det gjorde hela min dag. Tänk att jag kunde betyda så mycket för barnen här.
Det bästa är när Elin och Hanna säger:
- Jossie, vi har missat dig & vi älskar dig! Men har du gift dig? För det trodde vi, men du hade juh lovat oss att vi skulle få vara med på ditt bröllop och du får inte flytta, för du bor här. Så har du gift dig? Jossie, vi har missat dig!
Sedan kommer Gustav springandes och vill kramas hela tiden samtidigt som han säger:
- Min Jossie, min Jossie!!
Så mitt i allt det negativa i och med att jag nästan redan hade fått hemlängtan så lyste dessa 3 barn upp min dag och dem gjorde det mycket roligare för mig att komma tillbaka hit :)
Direkt när jag öppnar dörren till Wandsworth bridge road 56 kommer barnen rusande och jag hinner inte ens ställa ner mina väskor innan de har hoppat på mig och krama och pussa på en. Då så känner man sig riktigt omtyckt och det gjorde hela min dag. Tänk att jag kunde betyda så mycket för barnen här.
Det bästa är när Elin och Hanna säger:
- Jossie, vi har missat dig & vi älskar dig! Men har du gift dig? För det trodde vi, men du hade juh lovat oss att vi skulle få vara med på ditt bröllop och du får inte flytta, för du bor här. Så har du gift dig? Jossie, vi har missat dig!
Sedan kommer Gustav springandes och vill kramas hela tiden samtidigt som han säger:
- Min Jossie, min Jossie!!
Så mitt i allt det negativa i och med att jag nästan redan hade fått hemlängtan så lyste dessa 3 barn upp min dag och dem gjorde det mycket roligare för mig att komma tillbaka hit :)
Kommentarer
Postat av: evve
tänk vad barn kan lysa upp ens dag! Men josse du är älskad och saknad jätte mycket!!!
Postat av: Pappa
Så bra att du var efterlängtad, men det visste du väl. Allt blir lättare då. Nu är du saknad härhemma istället.
Trackback
